- Hello. sa kvinnan. See something you like?

- Hi. sa jag och mötte kvinnans ögon.

Jag stelnade till.

- Mom?

 Jag var som fastfrusen.

- Wha..? sa hon men avbröt sig när hon fick ögonkontakt
med mig. Lucy?

Jag trodde inte mina ögon. Min mamma, som jag inte sett 

på flera månader, stod nu framför mig. Jag visste inte vad

jag kände. Jag vet inte om jag var arg eller glad. Chockade

var jag i alla fall. Det började bränna i ögonen och jag

blinkade för att inte börja gråta.

- Do you wanna talk? frågade mamma med en suck.

Vi hade slagit oss ner vid ett av borden.

- So.. sa mamma.

- Whay did you leave? frågade jag.

Jag bestämde mig för att fråga direkt.

- I-I couldn't do it. sa mamma.

- Do what? Live in the house? The town?

- I couldn't handel it. See you and your sister everyday

after your father went away. You both looks so much like

him.

- But still, you didn't have to leave. Do you know how

much it hurted me and Rose? Rose keeps dening it. She

say thet you are on vacation.

- I'm sorry, Lucy..

- Stop. sa jag. I don't care if you're sorry. You can say how

many times you want but I don't know if I can forgive you.

- Lucy, what can I do..?

- You wanna do something to fix this? frågade jag och hon

nickade. Go home.

- What?

- Go home. To Doncaster. To Rose.

- I will. I promise.

- Good.

- Can I ask you something now?

Jag nickade.

- What are you doing in London?

- Esme got a job here and she didn't want to move alone

so I went with her.

- But where does Rose live?

- At granma, but I guees she is at the Tomlinson's house

the most.

- Tomlinson's?

- Rose friends family.

- Oh okey.

Det blev tyst.

- I think I need to go now.

- Okey. It was nicce to see you again Lucy.

Jag nickade bara till svars.

- Don't forget your promies. Bye mom.

- Bye honey.

Kapitel 30!

4 till nästa!

/Moa och Malin xxxx

- What? frågade han oroligt.

- I-I saw Louis and E-Esme together

Där sprack det. Tårarna började rinna. Zayn drog in mig i sin famn och höll om mig hårt.

- Lucy.. mumlade han. Everything is gonna be okey.

Nej. Det skulle det inte.

Jag satt på sängen inne på gästrummet i Zayn's lägenhet

med datorn i knät. Mitt huvudvärkt som bara den så jag

hade bestämt mig för att ta det så lungt som möjligt idag.

Gårdagen var suddig. Men jag kommer ihåg anledningen

till att jag grät.. Tårarna började komma igen så fort jag

tänkt på det. Hur kunde de göra så?

- Lucy? sa Zayn och kanackade lätt på dörren.

- Yeah? sa jag.

Zayn öppnade dörren och gick in. Bakom honom kom

Perrie.

- Hi Lucy. sa hon och log snett.

- Hi Perrie. sa jag och gavv henne ett svagt leende tillbaka.

- How are you? frågade Zayn.

- Fine. sa jag och log snett.

- I need to go to the studio with the boys but Perrie will be

here with you, if it's okey? sa han.

- Absolutly. sa jag och log.

- Great. sa han. Bye girls.

Han vände sig om och gav Perrie en kyss innan han

försvann ut ur rummet. Perrie hoppade upp i sängen

bredvid mig.

- How are you ? Seriously? frågade Perrie och gav mig en

allvarlig blick.

- Seriously? sa jag och hon nickade. I'm a mess. I can't stop

thinking about it. It's like it's stuck in my brain. Likethe

picutres from yesterday won't leave me alone. I see my

best friend in my boyfriends arms. It hurts.

Tårarna hade börjat rinna sakta ner för mina kinder.

- Lucy.. sa Perrie.

Hon hoppade närmare mig och drog in mig i en kram. Det

var det jag behövde. En riktig kram från en vän. En äkta

vän.

Perrie och jag satt nu i köket och funderade på vad vi

skulle göra. Vi hade precis ätit lunch.

- What do you do when you are down and its raining

outside? frågade Perrie.

Ja, regnade gjorde det allt. Det öste ner utanför.

- When I'm sad I love to just sit by the window and paint.

sa jag och log.

- Let's do that then! sa hon och reste sig upp.

Vi gick ut till mitt sovrum, eller ja, gästrummet, och tog

fram lita av varje som man kunde ha att måla med.

Vi gick ut till vardagsrummet och drog ut två stolar från

köket. Vi ställde stolarna vi fönstret och satte ss ner.

Regnet öste ner. Solen sken ändå lite men det var inte

mycket.

- Let's start. sa jag och Perrie log mot mig.

Kapitel 28!

Kort, jo jag vet. Och så vet jag inte vad som hände med texten.. Men måste göra läxor nu..

God natt!

3 till nästa!

/Moa och Malin xxx

Harry kom också fram och kramde om mig han med.

Killarna satt och tittade på någon film så Louis och jag satte oss i soffan vi med och tittade med killarna.

Killarna var helt inne i filmen men jag kunde inte konsentrera mig. Vad var det som Louis döljde? Något var det.

Han skulle aldrig komma så sent till en dejt. Någon döljde han. Det visste jag. Och något döljdde Esme. Frågan

är bara vad?

Eftertexterna började rulla och killarna sträckte på sig. De hade varit inne i filmen hela tiden. Jag hade själv inte

tittat så mycket på filmen. Jag hade mest funderat.

- Well that was a good movie. sa Harry och sträckte på sig.

- Yeah. sa Niall och gäspade.

- You liked the movie, Luc? frågade Harry och log.

- What? Ehm, yea. svarade jag.

Egentligen visste jag inte ens vilken film de hade tittat på.

- She didn't even watch. flinade Louis.

- What? I did..

- Really? sa Louis och höjde ena ögonbrynet. What movie did we watch then?

- Ehm.. Fine, I didn't watch. sa jag och räckte ut tungan till Louis.

- Soo, what are we going to do now? frågade Niall.

- I.. började jag men blev avbruten av att någons mobil som ringde.

Jag tittade på killarna för att se vems mobil det var. Louis tog upp .sin.

- Hello. sa han. I'm with Harry, Niall and Lucy..

Jag tittade på Harry med en blick som sa vem kan det vara. Han ryckte på axlarna till svars och så gjorde Niall.

Louis reste sig upp och försvan ut till köket.

Jag reste mig upp efter han försvunnit.

- Where are you going? frågade Harry.

- Shh! sa jag och höjde pekfingret upp till munnen.

Jag gick tyst bort till köket och ställde mig utanför för att försöka höra vem han pratade med.

- I know.. Tonight?.. Sure.. See ya.. Bye.

Han la på. Jag skyndade mig tillbaka till soffan.

Niall mimade ordet 'who' till mig och jag ryckte på axlarna till svar. Men jag tror jag vet..

Louis kom tillbaka och satte sig på sin plats igen.

- So what are we going to do now? frågade Louis med ett leende.

Jag och Niall hade lämnat Harry och Louis lägenhet. Nu var vi påväg hem till mig.

Jag öppnade dörren och vi gick in i lägenheten. Vi möttes av Esme.

- Ehh.. Hi.. sa hon.

- Hi.. sa jag. Where are you going?

- Ehm.. I'm gonna meet a friend. sa hon och knöt sin sko.

- Oh anyone I know? frågade jag.

- Ehm.. no. I don't think so. But I need to go now.. Bye.

Esme trängde sig förbi oss och försvann ut genom dörren.

- She was in a hurry. sa Niall och tittade på mig.

Efter 2 timmar hade Niall gått hem. Nu var jag ensam igen. Jag tog upp mobilen och ringde till Harry.

- Hello? svarade han på andra sidan.

- Hi Harry. sa jag.

- Hi Luc. What's up?

- Not much but can you help me with a thing?

- Yeah, what is it?

- Is Louis home?

- No, why?

- Just wondering.. When did he leave?

- I don't know.. 2 hours ago maybe.

- Okey, thanks. sa jag.

- You're welcome.

- Bye.

- Bye.

Jag la på och slängde mobilen på soffan. Louis är inte hemma. Esme är inte hemma. Båda stack för 2 timmar

sen. Både döljer något. Några likeheter?

Jag suckade. Detta fick mig bara att tro ännu mer på det jag sett härom dagen. Det var Louis som satt i bilen

när Esme kom hem. Men vad är det de döljer?

Jag tog upp mobilen igen och ringde till Louis' mobil.

Signalerna gick men inget svar.

Han klickade mig.

Jag ringde Esme's mobil.

Hon klickade mig också.

Vad är det de döljer?

Klockan var 21.00 och jag satt uppe och väntade på Esme. Igen. Jag hörde en bil komma och jag gick bort till

fönstret. Samma bil som förra gången. Esme klev ut och denna gången gjorde killen det också. Det var Louis.

Han kramade om Esme. Det gjorde ont. Att se min bästa vän i armarna på min pojkvän. Kramen upphörde och

Esme vände sig om för att gå in i huset. Jag vände mig om och gick bort till mitt rum. Tårarna brändes i ögonen

men jag skulle inte gråta. Jag tog fram en väska och började slänga ner lite kläder och mina viktigast ägodelar.

Jag kunde inte stanna här.

- Lucy, I'm home! ropade Esme när hon kommit in i lägenheten.

Jag svarade inte. Jag stängde min väska och hängde den öven axlen. Jag gick ut från mitt rum och möttes av

Esme.

- H.. Are you going somewere? frågade hon.

Jag svarade inte utan gick bara förbi henne för att ta på mig mina skor.

- Lucy, has something happend? frågade Esme.

Jag svarade inte.

- Lucy?

- Yes. Wes, Esme, it has. sa jag surt och reste mig upp efter att ha knutit färdigt mina skor.

- What? Tell me so I can help you.

- Why schould I tell you?

- Because I'm your bes friend.

- Was. Was my best friend.

- W-what?

- I saw you. sa jag.

- Saw me?

- With Louis! skrek jag nästan.

Jag öppnade dörren och sprang ner för trappan. Jag hörde Esme ropa efter mig men jag stannade inte. Jag

fortsatte ut ur byggnaden.

Jag knackade på den väl bekanta dörren och straxt efter öppnades den av Zayn.

- Lucy? sa han.

- Hi, can I stay here for awhile? sa jag och försökte hålla tårarna borta.

- Of course. Has something happend? frågade han sedan och släpte in mig.

- Kind of.

- What? frågade han oroligt.

- I-I saw Louis and E-Esme together

Där sprack det. Tårarna började rinna. Zayn drog in mig i sin famn och höll om mig hårt.

- Lucy.. mumlade han. Everything is gonna be okey.

Nej. Det skulle det inte.

Kapitel 27!

Stackars Lucy :(

Vad tycker ni?

3 kommentarer till nästa! :)

/Moa och Malinn xxx

Jag gick in och tog av mmig skorna.

- Lucy just said that she misses him so I thought that I could fix them up tomorrow night. sa jag och Harry log.

- Good idea. sa han.

- Did he say when he was coming home? frågade jag.

- No, he just said that it would be late. svarade Harry.

Var va Louis?

Lucy's Perspektiv:

Klockan var 22.00 och jag satt upp för att vänta på Esme som fortfarande var ute någonstans. Jag hade tvn på

och tittade på någon film son snart var slut.

Filmen slutade och jag stängde av tvn. Jag sträckte på mig och gäspade. Klockan var 22.15. Jag reste på mig

och gick bort till fönstret som var mot vägen på den sidan man gick in i vårt hus. Det stod en bil utanför. Jag

kände igen bilen. Men jag kunde inte komma på från vart. Jsut då steg en person jag mycket väl kände igen ut

ur bilen. Esme. Hon stannade och pratade med en annan person som satt i bilen. Jag såg att det var en man

som hon pratade med. Hade Esme skaffat kille? Men det skulle hon väl ändå berätta för mig? Killen hon pratade

med lutade sig ut genom fönstret för att ge Esme en kram. Då såg jag det. Då såg jag vem det var.

Dagen efter

Jag vaknade upp av att jag hörde en duns i rummet bredvid. Esme's rum. Jag suckade och tänkte tillbaka på vad

jag sett igår. Varför hade Esme och han träffats över huvudtaget?

Jag reste mig upp ur sängen och slängde på mig en stor kofta över min pyjamas innan jag gick ut från mitt rum.

- Esme? frågade jag och knackade lätt på hennes dörr.

- Yeah? svarade hon inifrån.

Jag öppnade dörren och tittade in. Esme satt med sin dator framför sig i sängen.

- What did you drop? frågade jag.

- My phone. sa hon.

Jag skakade trött på huvudet och stängde dörren efter mig. Jag gick ut till köket och satte mig på en stol.

Mobilen vibbrerade i koft-fickan. Ett sms. Från.. Louis.

"Hi sweetie! Wanna meet up for lunch? xx"

Jag suckade och knappade in ett svar.

"Hi BooBear, yeah sure. Where? xx"

"Where did u hear that name? At Subway? At 12? xx"

"Your fans are writing ALOT of things to me ;) Sounds great! See ya Louis xx"

Klockan var 12 och jag satt inne på Subway med min macka och dricka men Louis hade inte kommit än.

"Where are you? xx Lucy"

Jag tryckte på skicka och la mobilen på bordet.

Jag suckade och tog ett bett av min macka.

Harry's Perspektiv:

Niall och jag hade varit ut och fikat lite och nu skulle vi till min lägenhet.

Jag öppnade dörren till lägenheten och Niall och jag klev in. Vi möttes av en stressad Louis. Han pratade i sin

telefon samtidigt som han tog på sig sina skor.

- I know, I know.. But I'm late.. Yeah I'm gonna meet her now.. Call you later.. Bye. sa han.

Han la på och la ner mobilen i sin ficka.

- Late for what? frågade Niall.

- A lunch-date with Lucy. Need to go. Bye! sa han och sprang ut genom dörren.

Jag tittade efter honom och sedan mot Niall som ryckte på axlarna.

Lucy's Perspektiv:

Jag var på väg ut från Subway när jag möttes av Louis.

- I'm so sorry that I'm late Lucy! sa han.

- You're 45 minutes late Louis. sa jag.

- I know, I'm so sorry. I really am.

Jag suckade.

- I believe you. sa jag.

- I'm really sorry. sa han.

- It's okey. suckade jag. But I've already ate now.

- Maybe we can do something else then? sa Louis.

- Yeah sure.

- What do you wanna do?

- Can't we just chill at home or something?

- Sure. Your place or mine?

- Your? sa jag och han nickade.

- Luccccyyyyy! sa Niall glatt när Louis och jag kom in i lägenheten.

Niall kom springades och fångade mig i en stor kram.

- Hi Niall. skrattade jag och besvarade kramen.

Harry kom också fram och kramde om mig han med.

Killarna satt och tittade på någon film så Louis och jag satte oss i soffan vi med och tittade med killarna.

Killarna var helt inne i filmen men jag kunde inte konsentrera mig. Vad var det som Louis döljde? Något var det.

Han skulle aldrig komma så sent till en dejt. Någon döljde han. Det visste jag. Och något döljdde Esme. Frågan

är bara vad?

Kapitel 26!

Vad döljer Louis? Vad döljer Esme? Vad håller de på med? Någon som kan lista ut det? ;)

3 kommentarer till nästa? :)

/Moa och Malinn xxx