Jag gick fram till honom och kramade om honom. Han besvarade kramen och kysste min hjässa.

-         Bye Lucy. sa han och gick ut genom dörren.

-         Goodbye Louis. sa jag.

Jag följde honom med blicken när han gick längs gatan.

9 dagar. Det hade gått 9 dagar sen Louis åkte.

Jag tog upp longboarden jag åkt hem från jobbet på och öppnade dörren.

Jag satte ner longboarden, gick in i mitt rum och slängde mig på sängen.

En suck kom ut ur min mun.

-         Lucy? sa min systers röst.

Jag reste mig lite så jag kunde vända på huvudet. Rose stod vid dörrhålet och kollade på mig.

-         Yes? sa jag och satte mig upp med ryggen lutad mot väggen.

-         What are you doing? frågade hon.

-         Nothing. suckade jag.

Hon gick in i rummet och satte sig bredvid mig på sängen.

-         Can we do something? sa hon och log lite.

-         Sure. Anything special you wanted to do?

-         I want to draw. sa hon och log.

-         Sure. Go and get your stuff so can we sit here. sa jag och hon nickade.

Hon reste på sig och gick iväg.

Jag tog fram mina pennor, mitt block och massa annat som vi skulle ha.

Rose kom in i mitt rum igen och slog sig ner framför mig i sängen.

-         What are you drawing? frågade jag henne.

-         I-or. sa hon och visade mig sin teckning.

-         Beautiful. Rose you’re really good. sa jag och log.

-         Let me see yours. sa hon.

Jag höll upp teckningen på de blå Jeffrey Campbell skorna jag ritat.

-         Wow. You’re really good, Lucy. sa hon.

-         Thank you. sa jag.

-         Wait. sa hon när jag skulle lägga ner blocket. What’s that?

-         What? sa jag.

-         That. sa hon och bytte sida på blocket.

-         Is that Louis? sa hon när hon såg teckningen på andra sidan.

-         Yeah. sa jag.

-         This is amazing!

-         Thanks. sa jag och drog åt mig blocket.

Jag la ner blocket i nattduksbordets låda och satte mig sen hos Rose igen.

-         Do you miss him? frågade hon.

-         Rose, I don’t want to talk about it. sa jag.

-         Okey.

Hon tog sina grejer och gick ut från rummet.

Jag la mig ner och suckade.

-         Lucy, wake up. sa en röst.

Jag öppnade ögonen och möttes av min rödhåriga bästa vän.

-         Esme? What are you doing here? sa jag och satte mig upp i sängen.

-         We are suppost to go shopping, remember? sa hon och log.

-         Oh right. I know that. sa jag och reste mig upp.

-         Yeah sure you do. sa Esme och skakde på huvudet.

Jag tog mina grejer och vände mig om mot Esme.

-         Shopping time! sa jag och log.

.

-         Have you talked to Louis seen he left? frågade Esme.

-         No. sa jag kort och drack lite av min dricka.

Vi satt inne på Starbucks.

-         Have you tryed? frågade hon.

-         No. sa jag igen.

-         Do you want to try?

-         No.

-         Lucy..

-         Yes, I want.

-         Then call him. sa hon.

-         No. sa jag.

-         Why not?

-         If he wanted to talk to me, he would call. And if he would answer, I’ll just miss him more. sa jag.

-         Lucy, I know you really like this guy, so you have to take chances. sa Esme.

-         I don’t know if I can make it.

-         What?

-         Dad died, mom left, I don’t know if I’ll be able to just see him once a month.

-         Lucy..

-         Esme, please, I don’t want to talk about it. sa jag.

Hon nickade.

-         Do you wanna go home? frågade hon.

Jag nickade.

Nästa morgon

Jag vaknade av att någon hoppade i sängen.

Jag öppnade ögonen och möttes av en väldigt glad Esme.

-         Esme, what are you doing here? frågade jag och satte mig upp.

-         I have the best news ever! sa hon och satte sig ner.

-         News?

-         Okey, you know i love to dance, right?

-         Of course I do! Esme I’ve known you since we were 3. sa jag.

-         Okey, I’ve got a job. sa hon och log.

-         A job? Like a dance job? sa jag glatt.

-         Yeah, and guess for who.

-         I don’t know who?

-         I’ll give you some glues. My favorite band is called..

-         OMG! You got a job for THE WANTED?! sa jag och stalled mig upp I sängen.

-         YES! sa hon och ställde sig upp hon med.

-         OMG, congratulation! sa jag.

Vi började hoppa omkring och skrika.

-         Wait, does it mean that you’re moving to London? sa jag och stannade.

-         Yes. sa hon. My mom bought an apartment to me there.

-         Oh okey. You gonna have so much fun in London. sa jag och log.

-         WE. WE are going to have so much fun. sa hon och betonade ordet “we”.

-         Wait, what?

-         Of course I’m not going without you! sa hon.

-         But Rose? I can’t leave her alone. sa jag.

-         Oh right. sa Esme och suckade.

Vi satte oss ner i sängen igen.

-         Wait, doesn’t your granny liv here in Doncaster? Maybe Rose can live there? sa Esme sen.

-         Right, I’ll go and call her. sa jag och kramade om Esme.

Kapitel 9!

Vad tycker ni? Lucy och Esme ska till London! :D

Vi provar faktiskt 3 kommentarer till kapitel 10! :)

/Moa och Malin xxx