Jag la ner mobilen och plånboken i väskan och tog på mig mina svarta converse. Jag låste dörren och började gå mot skolan.

Solen sken och det var rätt så varmt ute. Folk gick runt på gatorna. Några stressade och några tog det lugnt. Det var snart dags för den stora marknaden här i Doncaster så det satt affischer överallt. Jag bodde i Doncaster med min 8 åriga lillasyster, Rose. Vi bodde här själva sen 1,5 månad tillbaka ungefär.

Utanför skolan stod två bussar som barn i olika åldrar gick på. Jag såg mig omkring för att se om jag kunde hitta Rose. Rose stod vid ett staket med två identiska flickor. Tvillingar, tänkte jag.

Jag gick fram till dom med ett leende.

-         Hi Rose. sa jag och kramade om henne.

-         Hi Lucy. svarade hon.

-         You’ve got some new friends? sa jag och log mot tjejerna.

-         Yeah. This is Daisy and Phoebe. Girls this is my sister Lucy. presenterade Rose.

-         Hello. hälsade tvillingarna.

-         Hi. sa jag.

-         Lucy, can I follow them home? frågade Rose.

-         Well, sure. But I don’t know where they live, so I don’t know where I should get you later. sa jag.

-         But you can follow us. sa Phoebe.

-         I don’t know.. tvekade jag.

-         Pleeaassee. Bad de tre tjejerna.

-         Fine. sa jag och tjejerna började hoppa omkring av glädje.

Vi stannade framför ett hus som inte låg så långt bort från skolan.

-         This is our house. sa Daisy och pekade på huset.

Tjejerna tog täten och gick mot ingången. Phoebe öppnade dörren och ropade:

-         Mom! We’re home and we have friends with us!

Ut I hallen kom en kvinna med brunt hår som gick lite längre än till axlarna. Hon hade ett stort leende på läpparna.

-         Hello, I’m Jay, the twins mom. sa hon och sträckte fram handen mot mig.

Jag skakade hennes hand.

-         Hi, I’m Lucy, Rose’ sister. sa jag och log mot henne.

-         Mom, can Rose play with us? frågade Daisy.

-         Sure. svarade Jay.

Tjejerna for glatt upp för trappan och Jay och jag började skratta.

-         Do you want some tea? frågade Jay vänligt.

-         That would be nice. log jag.

-         Someone who wants tea? ropade Jay upp för trappan.

Jag tror jag hörde tre skrika ja. Jag visade mig till köket.

-         Sit down. sa hon och peckade på en av stolarna.

-         But I can help you if you want? sa jag.

-         Sure. Can you get the sugar in the cupboard? sa hon och pekade på ett skåp.

-         Sure. sa jag.

Jag hämtade sockret I skåpet och ställde det på bänken. Det kom ner två tjejer i 12-13 års åldern och en kille i min ålder.

-         Kids, this is Lucy. presenterade Jay.

-         Hi, Lucy. I’m Felicite but you can say Fizzy. sa en av tjejerna.

-         And I’m Lottie. sa den andra tjejen.

Tjejerna satte sig vid bordet och Jay serverade dem varsin kopp med te. Killen stod fortfarande kvar och tittade på mig. Jag harklade mig och han skakade lite lätt på huvudet.

-         Sorry, I’m Louis. sa han och log.

-         Nice to meet you. sa jag.

Vi satte oss vi bordet och Jay gav oss varsin kopp.

-         So where do you and your family live? frågade Jay när hon hade satt sig ner med sin kopp.

-         Ehm, me and Rose live a block away from school. sa jag.

-         Oh, you live on your own with you sister? frågade Louis.

-         Yeah. sa jag.

Det blev tyst ett tag.

-         Have you always lived here? frågade Louis efter ett tag.

-         Yes. sa jag.

-         Why haven’t I seen you in school then? frågade han.

-         Ehm, I didn’t go to school. I had a private teacher at home.

-         Okey. What do you do now then? Working? Studding? undrade Jay.

-         I work at Starbucks but I’m free for a few weeks right now. What are you doing Louis? frågade jag.

-         Me? sa han.

Jag nickade.

-         I work. sa han.

-         With what?

-         Music. sa han.

Musik. Vänta nu, Louis…

-         Wait, what your last name? undrade jag.

-         Tomlinson. Why? sa han.

-         Louis Tomlinson. You’re the guy who searched for X factor. sa jag.

-         Yeah, that’s me. skrattade han.

-         Cool. sa jag och log mot honom.

Han log tillbaka. Han hade verkligen ett fint leende.

Första kapitlet av Taken!

Hoppas det blir bra :)

Vi tror att ni kommer gilla den! ;)

2 kommentarer till nästa kapitel! :)

/Moa och Malin xxx