-         Tracy..

-         I’ve to Harry. My best friend is in hospital!

-         I understand but..

-         No buts! I call you when I’m there. sa jag och la på snabbt.

Jag la ner telefonen och började gå mot gaten.

Tracy’s Perspektiv:

Jag satte mig ner bredvid André i hans bil.

André hade hämtat mig på flygplatsen.

-         You can drop me of at my place so can I take my car then. sa jag till André.

Han nickade.

-         See you soon. sa jag och smällde igen bildörren.

Jag tog fram nyckeln till dörren och låste upp till mitt hus.

Jag ställde väskorna på mitt rum och la mig på rygg i sängen. Jag suckade och tog upp min telefon igen. Jag slog Harry’s nummer.

Det gick två signaler innan jag hörde hans röst.

-         Tracy.. sa han med en orolig ton i rösten.

-         Hi. sa jag.

-         Are you in the U.S now?

-         Yeah. I’m at my place.

-         How’s Julie?

-         I don’t know actually. I’ll go there soon.

-         Okey.

Jag suckade.

-         Harry, I know you’re mad at me.

-         I’m not mad.

-         Yes you are.

-         No I’m not!

-         Then what is it?

-         I’m not mad at you. I’m mad because you didn’t talk to me. You just run away.

-         I.. It just happened so fast.

-         I understand but still.. I wish you had stayed and talked to me.

-         I know. I’m sorry.

-         It’s okey. When are you coming back?

-         I don’t know. I’ll stay as long Julie needs me.

-         But.. började han men jag avbröt honom.

-         I need to go.

-         But Tracy..

-         I call you later. I love you. sa jag snabbt och la på.

Jag suckade och reste mig upp. Jag tog mina bilnycklar och gick ut till bilen.

-         Can I help you? frågade damen bakom disken.

-         Yes. In what room is Julie Sanders? frågade jag.

Hon kollade ner på sin skärm.

-         Floor 2, room 154. sa hon sedan.

-         Thank you. sa jag och gick mot hissen.

150..151..152..153..154.

Jag knackade på dörren och öppnade den försiktigt.

André och Julie’s mamma, Ashley, satt på varsin sida om sjukhussängen.

På sängen låg Julie. Hennes ögon var slutna och hon var blek. Hennes bröstkorg rörde sig långsamt upp och ner.

Det var tyst i rummet.

André och Ashley vände sig mot mig när de hörde dörren öppnas.

-         Hi Tracy. sa Ashley.

Jag gick fram till henne och gav henne en kram.

-         Hi. sa jag.

-         How is she? frågade jag.

-         Same as before. sa André.

Han såg förstörd ut. Han satt där med rödgråtet ansikte och höll Julie’s hand.

-         André.. sa jag.

Jag gick fram till honom och gav honom en kram.

Mina bästa vänner.

Den ena ligger medvetslös på ett sjukhus.

Den andra var helt förstörd av orolighet.

Kapitel 36!

Hiss eller Diss? :)

Vad tror ni om Julie? Kommer hon vakna? Hur blir det med Harry och Tracy? Är Harry arg?

2 kommentarer och ni för nästa kapitel! :)

/Moa och Malin xxx