- What? frågade han oroligt.

- I-I saw Louis and E-Esme together

Där sprack det. Tårarna började rinna. Zayn drog in mig i sin famn och höll om mig hårt.

- Lucy.. mumlade han. Everything is gonna be okey.

Nej. Det skulle det inte.

Jag satt på sängen inne på gästrummet i Zayn's lägenhet

med datorn i knät. Mitt huvudvärkt som bara den så jag

hade bestämt mig för att ta det så lungt som möjligt idag.

Gårdagen var suddig. Men jag kommer ihåg anledningen

till att jag grät.. Tårarna började komma igen så fort jag

tänkt på det. Hur kunde de göra så?

- Lucy? sa Zayn och kanackade lätt på dörren.

- Yeah? sa jag.

Zayn öppnade dörren och gick in. Bakom honom kom

Perrie.

- Hi Lucy. sa hon och log snett.

- Hi Perrie. sa jag och gavv henne ett svagt leende tillbaka.

- How are you? frågade Zayn.

- Fine. sa jag och log snett.

- I need to go to the studio with the boys but Perrie will be

here with you, if it's okey? sa han.

- Absolutly. sa jag och log.

- Great. sa han. Bye girls.

Han vände sig om och gav Perrie en kyss innan han

försvann ut ur rummet. Perrie hoppade upp i sängen

bredvid mig.

- How are you ? Seriously? frågade Perrie och gav mig en

allvarlig blick.

- Seriously? sa jag och hon nickade. I'm a mess. I can't stop

thinking about it. It's like it's stuck in my brain. Likethe

picutres from yesterday won't leave me alone. I see my

best friend in my boyfriends arms. It hurts.

Tårarna hade börjat rinna sakta ner för mina kinder.

- Lucy.. sa Perrie.

Hon hoppade närmare mig och drog in mig i en kram. Det

var det jag behövde. En riktig kram från en vän. En äkta

vän.

Perrie och jag satt nu i köket och funderade på vad vi

skulle göra. Vi hade precis ätit lunch.

- What do you do when you are down and its raining

outside? frågade Perrie.

Ja, regnade gjorde det allt. Det öste ner utanför.

- When I'm sad I love to just sit by the window and paint.

sa jag och log.

- Let's do that then! sa hon och reste sig upp.

Vi gick ut till mitt sovrum, eller ja, gästrummet, och tog

fram lita av varje som man kunde ha att måla med.

Vi gick ut till vardagsrummet och drog ut två stolar från

köket. Vi ställde stolarna vi fönstret och satte ss ner.

Regnet öste ner. Solen sken ändå lite men det var inte

mycket.

- Let's start. sa jag och Perrie log mot mig.

Kapitel 28!

Kort, jo jag vet. Och så vet jag inte vad som hände med texten.. Men måste göra läxor nu..

God natt!

3 till nästa!

/Moa och Malin xxx