Harry kom också fram och kramde om mig han med.

Killarna satt och tittade på någon film så Louis och jag satte oss i soffan vi med och tittade med killarna.

Killarna var helt inne i filmen men jag kunde inte konsentrera mig. Vad var det som Louis döljde? Något var det.

Han skulle aldrig komma så sent till en dejt. Någon döljde han. Det visste jag. Och något döljdde Esme. Frågan

är bara vad?

Eftertexterna började rulla och killarna sträckte på sig. De hade varit inne i filmen hela tiden. Jag hade själv inte

tittat så mycket på filmen. Jag hade mest funderat.

- Well that was a good movie. sa Harry och sträckte på sig.

- Yeah. sa Niall och gäspade.

- You liked the movie, Luc? frågade Harry och log.

- What? Ehm, yea. svarade jag.

Egentligen visste jag inte ens vilken film de hade tittat på.

- She didn't even watch. flinade Louis.

- What? I did..

- Really? sa Louis och höjde ena ögonbrynet. What movie did we watch then?

- Ehm.. Fine, I didn't watch. sa jag och räckte ut tungan till Louis.

- Soo, what are we going to do now? frågade Niall.

- I.. började jag men blev avbruten av att någons mobil som ringde.

Jag tittade på killarna för att se vems mobil det var. Louis tog upp .sin.

- Hello. sa han. I'm with Harry, Niall and Lucy..

Jag tittade på Harry med en blick som sa vem kan det vara. Han ryckte på axlarna till svars och så gjorde Niall.

Louis reste sig upp och försvan ut till köket.

Jag reste mig upp efter han försvunnit.

- Where are you going? frågade Harry.

- Shh! sa jag och höjde pekfingret upp till munnen.

Jag gick tyst bort till köket och ställde mig utanför för att försöka höra vem han pratade med.

- I know.. Tonight?.. Sure.. See ya.. Bye.

Han la på. Jag skyndade mig tillbaka till soffan.

Niall mimade ordet 'who' till mig och jag ryckte på axlarna till svar. Men jag tror jag vet..

Louis kom tillbaka och satte sig på sin plats igen.

- So what are we going to do now? frågade Louis med ett leende.

Jag och Niall hade lämnat Harry och Louis lägenhet. Nu var vi påväg hem till mig.

Jag öppnade dörren och vi gick in i lägenheten. Vi möttes av Esme.

- Ehh.. Hi.. sa hon.

- Hi.. sa jag. Where are you going?

- Ehm.. I'm gonna meet a friend. sa hon och knöt sin sko.

- Oh anyone I know? frågade jag.

- Ehm.. no. I don't think so. But I need to go now.. Bye.

Esme trängde sig förbi oss och försvann ut genom dörren.

- She was in a hurry. sa Niall och tittade på mig.

Efter 2 timmar hade Niall gått hem. Nu var jag ensam igen. Jag tog upp mobilen och ringde till Harry.

- Hello? svarade han på andra sidan.

- Hi Harry. sa jag.

- Hi Luc. What's up?

- Not much but can you help me with a thing?

- Yeah, what is it?

- Is Louis home?

- No, why?

- Just wondering.. When did he leave?

- I don't know.. 2 hours ago maybe.

- Okey, thanks. sa jag.

- You're welcome.

- Bye.

- Bye.

Jag la på och slängde mobilen på soffan. Louis är inte hemma. Esme är inte hemma. Båda stack för 2 timmar

sen. Både döljer något. Några likeheter?

Jag suckade. Detta fick mig bara att tro ännu mer på det jag sett härom dagen. Det var Louis som satt i bilen

när Esme kom hem. Men vad är det de döljer?

Jag tog upp mobilen igen och ringde till Louis' mobil.

Signalerna gick men inget svar.

Han klickade mig.

Jag ringde Esme's mobil.

Hon klickade mig också.

Vad är det de döljer?

Klockan var 21.00 och jag satt uppe och väntade på Esme. Igen. Jag hörde en bil komma och jag gick bort till

fönstret. Samma bil som förra gången. Esme klev ut och denna gången gjorde killen det också. Det var Louis.

Han kramade om Esme. Det gjorde ont. Att se min bästa vän i armarna på min pojkvän. Kramen upphörde och

Esme vände sig om för att gå in i huset. Jag vände mig om och gick bort till mitt rum. Tårarna brändes i ögonen

men jag skulle inte gråta. Jag tog fram en väska och började slänga ner lite kläder och mina viktigast ägodelar.

Jag kunde inte stanna här.

- Lucy, I'm home! ropade Esme när hon kommit in i lägenheten.

Jag svarade inte. Jag stängde min väska och hängde den öven axlen. Jag gick ut från mitt rum och möttes av

Esme.

- H.. Are you going somewere? frågade hon.

Jag svarade inte utan gick bara förbi henne för att ta på mig mina skor.

- Lucy, has something happend? frågade Esme.

Jag svarade inte.

- Lucy?

- Yes. Wes, Esme, it has. sa jag surt och reste mig upp efter att ha knutit färdigt mina skor.

- What? Tell me so I can help you.

- Why schould I tell you?

- Because I'm your bes friend.

- Was. Was my best friend.

- W-what?

- I saw you. sa jag.

- Saw me?

- With Louis! skrek jag nästan.

Jag öppnade dörren och sprang ner för trappan. Jag hörde Esme ropa efter mig men jag stannade inte. Jag

fortsatte ut ur byggnaden.

Jag knackade på den väl bekanta dörren och straxt efter öppnades den av Zayn.

- Lucy? sa han.

- Hi, can I stay here for awhile? sa jag och försökte hålla tårarna borta.

- Of course. Has something happend? frågade han sedan och släpte in mig.

- Kind of.

- What? frågade han oroligt.

- I-I saw Louis and E-Esme together

Där sprack det. Tårarna började rinna. Zayn drog in mig i sin famn och höll om mig hårt.

- Lucy.. mumlade han. Everything is gonna be okey.

Nej. Det skulle det inte.

Kapitel 27!

Stackars Lucy :(

Vad tycker ni?

3 kommentarer till nästa! :)

/Moa och Malinn xxx