Tisdag den 31 Juli

 

Tracy’s Perspektiv:

 

Imorgon. Imorgon var det dags. Imorgon skulle vi flyga till Paris, Frankrike. Första showen var på fredag den 3 augusti. Vi skulle åka redan imorgon för att fixa lite innan första showen.

 

Jag satt i Harry och Louis’ vardagsrum med min gitarr. Killarna var borta. Niall var med en tjej som heter Bianca, Louis med Eleanor, Zayn, Liam och Harry var och handlade.

Jag började spela på låten Sparks Fly med Taylor Swift.

 

The way you move is like a full-on rainstorm

And I'm a house of cards

You're the kind of reckless that should send me running

But I kinda know that I won't get far

 

And you stood there in front of me

Just close enough to touch

Close enough to hope you couldn't

See what I was thinking of

 

Drop everything now, meet me in the pouring rain

Kiss me on the sidewalk, take away the pain

'Cause I see sparks fly

Whenever you smile

 

Get me with those green eyes, baby

As the lights go down

Give me something that'll haunt me

When you're not around

'Cause I see sparks fly

Whenever you smile

 

Jag la ifrån mig gitarren och suckade.

-         You’ve a great voice.

Jag hoppade till och gav ifrån mig ett litet skrik. Jag vände mig om och möttes av en flinande Niall och en blond tjej i min ålder.

-         Sorry! I didn’t mean to scare you! sa tjejen och log ursäktande.

-         It’s okey. pustade jag och log.

-         I’m Bianca. sa hon.

-         I’m Tracy. sa jag.

Vi skakade hand och log.

-         Ehm, Tracy, is it okey if Bianca stays here? Harry said he needed help. sa Niall.

-         Sure. sa jag och log.

-         Great. sa han.

Han gick fram till Bianca och pussade henne på kinden.

-         Have fun girls! sa han och gick.

Dörren smälldes igen. Jag vände mig mot Bianca och log.

-         Let’s take something to eat. sa jag och log.

-         Sure. sa hon.

-         Come on. sa jag.

Jag tog tag i hennes arm och drog med henne till köket.

 

1 timme senare

 

-         So you and Niall? sa jag och höjde på ögonbrynen.

-         What? No, we-we are just friends. sa Bianca och lutade sig tillbaka i soffan.

-         Really? Why are you blushing then? frågade jag.

-         I’m not. sa hon och la händerna över kinderna.

-         Bianca, you are in love with Niall!

-         No, no I’m not!

-         Yes, yes you are!

-         No..

-         Bianca..

-         I’m n..

-         Stop! I know you’re. sa jag.

-         Okey, maybe I am. But so what? He maybe don’t even like me! sa hon och suckade.

-         Bianca, he does.

-         How do you know?

-         I can see it. The way he look at you, the way he smile when you are near him. Tell him.

-         What?

-         Tell him that you like him.

Hon tittade ut genom fönstret.

-         I’ll tell him. Today. sa hon efter en stund.

-         Great! sa jag och kramade om henne. 

---

Förlåt för kort kapitel, men det är alltid något :)

Vad tycker ni?

Jag (Malin) börjar på nästa nu, men det kommer nog inte ut idag.

Vi får se :)

Vi kör på 3 kommentarer till nästa. 

Det fixar ni :)

/Moa och Malin xx